ingen kan stressa mej som jag själv

Idag började hur bra som helst.
Syster ringde å vi pratade present till Arvid. Hon skulle handla åt mej då pappa fick taxi hem å jag slapp köra, typ enda gången på hela sommarn som jag hadde ett ärende till i stan å göra.
Sen steg jag upp åt frukost å åkte på byn. Skulle köpa en ny usbinternethållaretjoho, tanka å handla lite till syster på dollar.
Jag hadde tomt i tanken så jag tog ok först. Sen dollar....
När jag stiger ur bilen e de en kille som står bakom mej, kände igen bilen från ok. Han hadde sett att jag hadde punktering, så han va gullig å körde efter mej för å berätta de. De finns snälla människor där ute, de e bara å konstatera, människor man inte känner eller har sett.
Jaha, vad göra, telefonen va hemma på sängen?!
Jag gick in på byn iallafall, för jag hadde ingen lust å byta däck i spöregnet. Inte för att jag va torr när jag gick in på Profilen heller. Dom tänkte ställa mej i torkskåpet, om dom haft ett.
Hemma, ja då han jag inte iväg å byta däck, fast det slutat regna, grannen lova köra mej över bron, för pappa va bara en halvtimme bort.
Jag blev mer å mer stressad, jag kan verkligen stressa upp mej själv, tappade bort saker innan pappa kom hem, glömde att jag stoppat fryssaker i frysen mm

Men jag bytte däcket själv, ja lite hjälp fick jag, hann inte lossa muttrarna själv, de gjorde Leif, men annars fixade jag allt själv!!!
Hadde tre karlar som tittade på, en hjärtopererad, en nyopererad i hjärttrakten som inte får ta i snett eller överhuvudtaget, å en som sa han va för gammal, å tja, man e väl de när man e nyss fyllda 90.

Men hur mycke han jag äta tror ni, innan jag for å jobba, bara lite lite sallad, tur de finns lite tid å äta på när man e på jobbe.

Fy, jag måste lära mej å sluta stressa upp mej själv.

Men de e inte de lättaste.

Å som tur e händer de inte alltför ofta.

Men jag har jobbat i kväll å de e kul å jobba.
Tanterna å farbröderna e så goa